5 beteenden som barn och ungdomar vill förändra hos vuxna

5 beteenden som barn och ungdomar gärna vill förändra hos vuxna

5 beteenden som barn och ungdomar vill förändra hos vuxna

De allra flesta av oss har en djup önskan om att våra barn växer upp till välmående, framgångsrika, och lyckliga individer. Att de med uppkavlade armar kan möta livets utmaningar, att de är stolta över vilka de är och att de vågar söka hjälp hos någon vuxen när de behöver.

Men för att detta ska ske behöver våra barn från en tidig ålder känna tillit och acceptans från oss vuxna. När detta inte sker, utan vi istället möter dem med snabba lösningar, brist på empati eller förringning börjar många barn att sakta ”stänga ner”, de ”sluter sig”, eller kanske börjar de att ljuga om saker som pågår i deras liv och blir arga och frustrerade när vi försöker att prata med dem.

Kvar står vi vuxna förstummade och undrar: hur blev det egentligen så här?

Nedan har vi listat de fem vanligaste misstagen som vi vuxna ofta gör när vi kommunicerar med barn och ungdomar.  

1. Vi talar om för dem hur de ”egentligen” mår.

Ett vanligt misstag som vi alla säkert gjort någon gång är att vi talar om för våra barn hur de ”egentligen” mår eller känner även om de precis uttryck något helt annat. Kommentarer som: ”nejdå, du är bara trött”, ”det är väl inget att bli upprörd över”, ”du kan inte vara hungrig, du åt precis middag”, eller ”ta av dig jackan, du är varm”, hörs överallt och ofta reflekterar vi inte över vad vi egentligen säger till våra barn.

För även med de bästa intentionerna så talar vi (indirekt) om för våra barn att ignorera sin egen inre röst och istället lyssna på vår. Vi säger att deras inre upplevelser är ”felaktiga” trots att de klart och tydligt precis uttryckt vad de känner samtidigt som vi lär dem att rucka på sina egna gränser till fördel för andras. Vilket långsiktigt kan försämra deras förmåga att både förstå och hantera sina egna känslor och behov.

2. Vi jämför dem med andra i sin omgivning på ett negativt sätt.

Precis som oss vuxna gillar varken barn eller ungdomar att bli jämförda med någon annan på ett negativt sätt. Kommentarer som: ”kan du inte bete dig mer som…”, ”titta, hen sitter still och ritar varför kan du inte göra detsamma”, eller ”jag önskar att du var mer som…” hörs överallt där barn och vuxna träffas och interagerar med varandra.

Att bli jämförd med andra i sin omgivning är alltid högt upp på listan av sårande saker som barn tycker att vuxna utsätter dem för. För i grund och botten vill barn, precis som oss vuxna, bli älskade och accepterade villkorslöst av vuxna i sin omgivning. När detta inte händer, väcker det negativa känslor hos barnet om sig själv och om sitt egenvärde eftersom den i grunden känner att den inte duger som den är.

3. Vi ger dem råd som de inte bett om.

Många av oss har en tendens att ge råd som ingen bett om, detta gäller särskilt till våra barn. Välmenande kommentarer som: ”gör så här istället…”, ”du kanske skulle…”, eller ”om jag vore du skulle jag…” kan alla få motsatt effekt och istället öka stressen hos barnet eftersom denna kan tolka vår välmening som kritik snarare än stöd.

Oönskade råd i tid och otid är ofta en bidragande faktor till varför många barn och ungdomar väljer att stänga ute vuxna från sina liv. Varför de väljer att hålla tyst om saker som de egentligen behöver lufta med någon vuxen om eller varför så många samtal mellan barn och vuxna ofta slutar i frustration och irritation.  

4. Vi kritiserar och klagar på dem inför andra samtidigt som vi utmålar oss själva till offret.

När vi kritiserar och klagar på våra barn inför andra bidrar vi till att de känner sig otillräckliga, oälskade och att de i värsta fall skäms över sig själva. Om detta sker kontinuerligt och över tid påverkas inte bara deras självkänsla negativt utan även relationen mellan oss och barnet.

Utöver detta så modellerar vi även ett svagt ledarskap eftersom vi indirekt lär barnet ett ohälsosamt sätt att möta utmaningar på: att vara passiv, skylla ifrån sig på andra och ta på sig ”offerkoftan” i svåra situationer istället för att konstruktivt möta de utmaningar som kommer i vår väg.

5. Vi ”blåser upp” oss själva i berättelser från vårt eget liv.

Brukar du dela berättelser från ditt liv där du själv spelar hjälten? Framställer du dig själv på ett grandiost och narcissistiskt sätt inför dina barn? Och gör du detta med dina tonåringar och deras vänner hemma? Då kan du vara säker på att du fått många ögonrullningar under åren, antingen bakom ryggen eller direkt till ditt ansikte.

Självupphöjande berättelser betraktas ofta som arrogans eller osäkerhet i andras ögon vilket bidrar till att särskilt äldre barn eller ungdomar finner dina berättelser ointressanta, inställsamma eller tråkiga. 

Att höja sig själv på ett grandiost sätt inför sina barn sänder även budskapet att ”du borde vara mer som mig” eller ”mitt sätt är alltid rätt”. Ett förhållningsätt som i sig hindrar många barn från att vilja söka stöd eller råd hos dig när de verkligen behöver under förevändningen att ”det ändå bara handlar om dig”.  

Stärk ditt barns känslohälsa!

Har artikeln väckt en massa nya frågor? Och vill du ha tips på hur du istället stärker ditt barns känslohälsa? Läs hur i våra andra artiklar: 

En värld av känslohälsosamma barn och ungdomar

Läs fler recensioner på utbildning.se 

Den här hemsidan använder cookies. Genom att fortsätta använda sidan godkänner du vår användning av cookies.

Acceptera